Life with Olivia

Jag har inte bloggat på 3 dagar och hade inte tänkt att blogga nu heller, men men. Igår hände en liten olycka när jag cycklade. Jag och Emelie var påväg till hundens dag. Det var nerförsbacke, fart och ett plötsligt stopp som fick mig att göra någon slags volt i luften. (volt, enligt Emelie som cycklade bakom mig,) Jag landade hårt på marken och cyckeln flög i diket. Jag hade riktigt svårt att andas. Sedan blev allt svart för mig. Jag vaknade upp nån minut efter och såg massa snälla människor runt omkring mig. Dem frågade frågor, höll mig i handen och pillade på mig.  Frågorna var typ Vad är det för dag idag? Vad heter kompisen bredvid dig? Hur många fingrar håller jag upp? osv. Min pappa kom några minuter efter och jag fick åka hem. Jag var snurrig i huvudet och visste inte riktigt vad som hände. Allt var så läskigt.... Jag hade tur. Visst har jag blåmärken,värk och sår överrallt men jag hade extremt tur. Jag hade kunnat få riktigt svåra skador eller till och med dött. Jag lever som ni märker men som sagt så har jag riktigt ont.

Jag är så glad att det finns så många snälla människor i denna värld. Hade inte dom snälla människorna stannat deras bil och hjlälpt mig hade jag nog legat där avsvimmad en lång stund. Ett stort tack till alla snälla människor där ute i världen! <3 Puss